Hur hamnade jag i New York?

Hur hamnade jag i New York?
Ja, det är en så kallad bra fråga. Varför lämna ett hektiskt liv med massor med bollar i luften för att jobba som gästprofessor i nio månader? Svaret är inte lika enkelt som frågan, men jag ska försöka ge en bakgrund till min utlandsvistelse. Det började med "an offer I could not refuse".

1. Det är tio år sedan jag fick en av landets tre professurer i Njurmedicin. Det har varit en händelserik tid där forskningen har utvecklats och expanderat. Njurcentrum är i dag en av Nordens mest dynamiska forskningsmiljöer inom njurmedicinsk forskning och flera av mina medarbetare har, eller är på väg att, etablera sig som oberoende forskare. Det gäller i synnerhet Jenny Nyström som nyligen fått ett femårigt miljonanslag från Vetenskapsrådet, trots att man delade ut 30% färre anslag än tidigare år. Min vardag är ganska hektisk och består av en blandning av forskning, undervisning och sjukvård. Under fem år (2005-2010) var jag dessutom vicedekan, vilket var ett fantastiskt stimulerande arbete, som dock tog sin tid. Nu får jag tid att fokusera på forskning enbart.
2. Jag har världens bästa jobb! - Det är underbart stimulerande att träffa patienter. Inom njurmedicin möter man människor i alla åldrar och från alla tänkbara kulturer. Varje samtal med en patient ger oss som läkare unika möjligheter att etablera kontakt, lyssna, försöka förstå, hjälpa, utbilda, men också att lära sig. Även mötena med studenterna ger oss som lärare oerhörd stimulans. De yngre kollegorna har ofta andra perspektiv på vården och deras nyfikenhet och entusiasm fyller rummen med positiv energi och glädje. Den energin borde utnyttjas betydligt mer av sjukvården än vad som sker i dag. Slutligen så har jag glädjen att arbeta med "Framtidens Sjukvård - Medicinsk Forskning". I det jobbet arbetar jag med extremt begåvade unga människor och kan följa deras personliga och professionella utveckling. Få saker är så stimulerande som att få följa på resan från nyantagen doktorand till disputation, från novis till expert på fyra år. Forskningen går just nu bra inom flera områden, men mer om det i senare inlägg.   
3. I juni månad besökte jag Erwin Böttingers lab för att diskutera hans senaste studier och möta hans medarbetare. Hans forskning tycks kunna bevisa en hypotes jag la fram för över 20 år sedan. Nu undrade han om jag inte vill komma över och hjälpa till med projektet. Vi har kompletterande expertkunskaper och tillsammans skulle vi kunna leverera forskning av hög internationell klass. Det kändes verkligen som "an offer you can't refuse" fast med mer positiv innebörd än i Gudfaderns klassiska citat (YouTube ovan). 
4. Väl hemma i Göteborg, började jag söka medel för att finansiera en vistelse i USA under 6-12 månader. Wenner-Gren Stiftelserna utlyser sabbatsstipendier och de gav mig sitt förtroende, för vilket jag är djupt tacksam. 
5. När jag anställdes som professor fanns en regel vid fakulteten att innehavare av professur hade rätt att ta ut ett halvårs sabbatsledighet vart femte år. Den rättigheten finns inte längre kvar, men Sahlgrenska akademin och Göteborgs Universitet har en starkt uttalad strategi att stärka internationellt utbyte. Även institutionen för medicin har en policy att uppmuntra medarbetare att arbeta utomlands om den som åker kan se till att resan inte drabbar den ordinare verksamheten. Efter att ha diskuterat frågan med kollegorna och fått deras starka stöd, ansökte jag till prefekten, Hans Carlsten, om sabbatsledighet för forskning i New York. Relativt snabbt fick jag institutionens uppdrag att arbeta utomlands med full lön från december -11 till augusti -12. 
6. När de ekonomiska förutsättningarna var klara, påbörjades processen att få ett J1-Visa. Det är värd-institutionen i USA som fyller i en blankett, DS-2019. Den processen var betydligt mer byråkratisk och tidsödande än jag räknat med. Kopior på betyg, intyg från arbetsgivare, signerat URA-avtal inklusive försäkring, läkarundersökning, inklusive drogtest och lungröntgen, m.m., m.m. När jag väl fått DS-2019 blanketten kunde jag beställa tid hos Amerikanska ambassaden i Stockholm och någon vecka därefter var mitt pass utrustat med ett J1-Visum. 
7. Parallellt med denna process letade jag efter en bostad i närheten av Mount Sinai, d.v.s. på Upper East Side på Manhattan. I mitten av november tittade jag på ett par lägenheter och hittade flera dyra rum med usel standard. Tack och lov hittade jag även en fräsch etta, som låg cirka en kvarts promenad från jobbet. Den tog jag. 
8. Den 14:e december reste jag från Göteborg och landade något senare samma dag i New York. Jag åkte direkt till min lägenhet, nycklar fanns och allt var i utmärkt skick. 
9. Dagen efter gick jag till Mount Sinai, fick mitt ID-kort, ett rum, introducerade på labbet och började jobba. Senare samma kväll åt jag middag med medarbetarna på labbet - En perfekt start!

Utsikten nedan är från mitt fönster på 19:e våningen.

Mitt arbetsrum på Mount Sinai ligger på 18:e våningen med utsikt över Södra Manhattan och Central Park. Så här såg det ut en av de första dagarna.

En bild på "Gänget" på kvällen den 15/12, 2011. Vi befinner oss på Restaurant Pascalaou.

Personerna på bilden är från vänster: Gabriella Casalena, Erwin Böttinger, Ilse Daehn, Detlef Schlöndorff, Börje Haraldsson, Nicolas Guillot, and Madeleine Gentle

Restaurant Pascalaou, 1308 Madison Avenue, New York.

Ny i New York och Ny som Bloggare

Hej!

I dag landade jag i New York, en stad som blir mitt hem och min arbetsplats från december 2011 till augusti 2012. I New York ska jag arbeta som gästprofessor vid Mount Sinai School of Medicine, MSSM.

Min värd är professor Erwin Böttinger som främst studerar molekylära orsaker bakom njursjukdomar. Han är även chef för ett institut, The Charles R. Bronfman Institute for Personalized Medicine. Dr. Böttinger är även en del av njurdivisionen och jag kommer att delta i de seminarier, journal clubs och annat som förgyller vardagen. Chefen för njurdivisionen heter Barbara Murphy och hennes forskning rör främst transplantationsmedicin. 

Det finns en rad duktiga forskare här vid Mount Sinai och naturligtvis ännu fler på nära håll (återkommer till det i senare inlägg). Institutionen för medicin leds av professor Mark Babyatsky och hela Mount Sinai School of Medicine leds av dekanus Dennis S. Charney och en rad andra dekaner, prodekaner och vicedekaner. I ett senare inlägg tänkte jag berätta mer om utbildning, forskning och sjukvård vid Mount Sinai. Nedan syns MSSM vid Central Park. Jag arbetar i det stora svarta tornet (The Annenberg building) på 18:e våningen, rum 18-30.

Jag är inte bara ny i New York utan även som bloggare. 

Bloggen är tänkt att innehålla tankar och händelser ur ett mitt njurmedicinska perspektiv. I vissa inlägg kommer jag att diskutera forskning, utbildning och sjukvård och i andra blir det mer personligt. Utan att vara partipolitiskt aktiv, är jag starkt engagerad i en rad politiska frågor, främst de som rör forskning, sjukvård, utbildning och etik. 

I Sverige saknar jag en kollegial debatt om strategi för att utveckla kvalitet, öppenhet och insyn inom sjukvården och universitetsvärlden. Och om de diskuteras sker det i generella termer utan att det leder till varken konklusioner eller åtgärder. Det kommer sannolikt att framgå att jag är kritisk till mycket av det som skett inom svensk sjukvård de gångna 15 åren. 

Förändringarna inom universitetsvärlden är mer subtila och kan närmast beskrivas som uttryck för kunskaps-nihilism och förflackning, men mer om detta senare. Det ska bli spännande att få ett internationellt perspektiv och jag hoppas återkomma med jämförelser och reflektioner.